Alpklyftan vill satsa på: HVB-lägenheter till de som bäst behöver dem

Idag ökar efterfrågan på HVB-lägenheter medan efterfrågan på stödboenden minskar. Alpklyftan vill svara upp mot detta genom att skapa fler egna lägenheter till ungdomar med stora behov, men som har svårt för kollektiva lösningar. Man vill erbjuda differentierade lösningar i HVB-vårdkedjan.

Alpklyftan bedriver HVB-verksamhet i centrala Göteborg, med i dagsläget två enheter med totalt 14 platser varav två stycken HVB-lägenheter. Nu vill Alpklyftan satsa på att göra om sitt stödboende till fler HVB-lägenheter.
Från socialtjänstens sida ser man idag ett minskat behov av stödlägenheter, medan vi i branschen istället ser att behovet av HVB-placeringar ökar, berättar Douglas Åkholm, verksamhetschef på Alpklyftan.
Stödboendeförordningen skapades till stor del för att möta upp behov som kom med den stora flyktingvågen under 2015 och 2016. Tanken var att skapa en boendeform för barn och ungdomar som var ganska självgående, som bara behövde lite tillsyn då och då, vilket stämde på många av de ensamkommande flyktingungdomarna. Över tid placerades dock även andra barn och ungdomar i stödboenden, barn och ungdomar som egentligen var i behov av mer stöd, något som man idag förstått inte fungerar.
– Det har nu uppstått ett litet vakuum kring de ungdomar som av olika skäl behöver bo i ett eget boende men samtidigt har för stora behov för att klara ett vanligt stödboende, förklarar Douglas vidare.

Alpklyftan har sedan länge två stycken HVB-lägenheter som ligger i samma byggnad som HVB-hemmet Hallegatan, och här ser man en lösning för de ungdomar som hamnat i glappet mellan stödboende och HVB-boende.
– Den här boendeformen, HVB-lägenheter, ser vi ett ökat behov av och det är det här vi vill satsa på. Vi vill bygga ut det som är Alpklyftans huvudverksamhet, att driva HVB-verksamhet, med fler lägenheter inom HVB-tillståndet, berättar Douglas.
En HVB-lägenhet innebär att den boende har stöd från personal på plats dygnet runt, men ger ändå den unga individen möjlighet till ett eget boende.
Douglas menar att HVB-lägenheter inte bara ska vara till för de ungdomar som ”klarar av” ett eget boende med stöd, utan ska också finnas till för de ungdomar som ”behöver” det. Han vill vidga gruppen som man idag placerar i HVB-lägenheter till att även inkludera de ungdomar som har svårt med den kollektiva boendeformen, men har stort behov av stöd i sin vardag.
– Det kan finnas svårigheter som gör att man inte klarar av att bo tillsammans med andra och det är för dessa som vi har använt de två lägenheterna på Hallegatan, säger Douglas.
På Alpklyftan har man sett stora positiva förändringar hos de unga som man placerat i en av de två HVB-lägenheterna. Stressen och konflikterna har minskat både med personal och andra boende, samtidigt som de fortfarande har samma tillgång till stöd från personalen.
– Allt kan inte vara kollektivt; ungdomarna väljer inte varandra. Det leder till inbyggda svårigheter när ungdomar med svåra behov tvingas leva tätt inpå varandra. Vi ser ju också att många ungdomar omplaceras väldigt ofta och att det helt enkelt beror på att man inte klarar av den gemensamma boendeformen, förklarar Douglas.

På Alpklyftan vill man också ta bort ”laddningen” med att få bo i en egen lägenhet. Det är ganska vanligt att möjligheten att få bo i en HVB-lägenhet är en sorts belöning. Man har skött sig så bra att man förtjänar att få bo i en egen lägenhet.
– Att tänka på det sättet blir väldigt kontraproduktivt för de ungdomar som har problem med den kollektiva boendeformen, de kommer aldrig känna att de når fram till belöningen. Så vi vill vända på resonemanget! Lägenheterna är till för dem som har störst behov av dem, inte till dem som har ”förtjänat” dem, säger Douglas.
På Alpklyftan vill man se till den unges behov och tror att om man hittar en lösning i boendeformen och ungdomen upplever mindre stress i sin vardag, så blir det lättare och framkomligare att arbeta med de andra delarna i vårduppdraget.
Ett annat problem har varit att det inte funnits så många alternativ att tillgå, även om man förstått kärnproblematiken. Alternativet till ett vanligt kollektivt HVB-hem har varit stödboende, som ju innebär en alltför låg nivå av stöd och tillsyn. Det har helt enkelt inte funnits en bra alternativ placeringsform.
– Ordet ”HVB-lägenhet” är egentligen ett internt begrepp som används inom branschen. Det är fortfarande i grunden ett HVB-tillstånd och man bedriver HVB-verksamhet, fast det inte är en kollektiv boendeform, förtydligar Douglas.

För att kunna erbjuda fler HVB-lägenheter, fristående lägenheter med HVB-stöd, behövs det fastigheter som lämpar sig för detta. Genom att omvandla Alpklyftans stödboende till HVB-lägenheter har man här en enkel och självklar lösning.
– Vi har ju dessa lokaler redan idag, de ska bara göras om tillståndsmässigt. Och vi ser redan nu en större efterfrågan på HVB-lägenheter från socialtjänsten, berättar Douglas.
På det här sättet får också Alpklyftan en större och mer differentierad verksamhet inom HVB-vårdkedjan med både kollektiva lösningar såväl som enskilda lägenheter.
– Det är också enkelt att arbeta som vi gör på Hallegatan, där vi har en liten kollektiv enhet och två fristående lägenheter. Vi kan prova och se om det är en lösning för en ungdom att flytta in i en av lägenheterna. Fungerar det så är det bra och gör det inte det så har vi inte tagit ett alltför stort steg, inte gjort en onödigt stor förändring, förklarar Douglas vidare.
Alpklyftan avvecklar alltså sin stödboendeverksamhet på grund av mindre efterfrågan och ställer istället om till att satsa på HVB-lägenheter. Initialt handlar det om sex nya lägenheter men man kommer också se över möjligheterna till fler HVB-lägenheter på Hallegatan.
– Vi är också intresserade av att öppna fler kollektiva HVB-enheter. Vi vill driva en så differentierad verksamhet som möjligt inom HVB-vårdkedjan för att faktiskt kunna matcha barnen och ungdomarnas behov, avslutar Douglas.