Elaf bröt sig fri från hedersförtryck

Cirka 240 000 unga lever under hedersrelaterade familjenormer i Sverige. De flesta av dem är flickor och kvinnor. Mörkertalen är enorma.* Vi vill därför uppmärksamma hedersrelaterat våld och förtryck i vår tidning – det måste få ett stopp!

*Källa: Astrid Schlytter, docent och en av Sveriges främsta experter på hedersrelaterat våld och förtryck.

Under våren släppte journalisten Elaf Ali sin uppmärksammade debutroman Vem har sagt något om kärlek?, en självbiografisk skildring av att leva under hedersförtryck. Det är också berättelsen om en mångårig frigörelseprocess som med tiden kommit att inkludera författarens egen pappa.

Nu har Elaf Ali skrivit den bok hon själv hade velat läsa som ung, och märker på mottagandet att det är en historia många längtat efter att få läsa.
– Reaktionerna och mottagandet har gått mycket bättre än jag kunde drömma om. Jag inser att det inte bara är jag som saknat och efterfrågat en sådan här bok. Folk i alla åldrar och bakgrunder har hört av sig och skrivit hur tacksamma de är för boken. Jag hoppades på det och hade en väldigt stor målgrupp i åtanke när jag skrev, men det känns ändå otroligt häftigt att det blev så, säger Elaf.

I boken skildras hur du under uppväxten försökte dölja hur du hade det hemma. Hur kommer det sig att du nu valde att gå ut och berätta offentligt om dina upplevelser?

– Jag har i många år följt debatten. Sett hur folk gör denna fråga som handlar om mänskliga rättigheter till en partipolitisk fråga vilket det inte är. Jag ville att någon skulle kunna prata om ämnet och visa hur komplext det är. Att förövarna inte alltid är monster. Men man kan ju inte vänta på att någon annan ska göra det man själv tycker ska bli gjort, så då kände jag att jag fick släppa mig själv och mitt behov av att vara privat åt sidan, för den här frågan är så mycket större än mig, säger Elaf.

Från den dag Elaf Ali nådde puberteten ändrades hennes levnadsvillkor fullständigt. Nu betraktades hon som kvinna, och då rådde andra regler än de som hennes bröder hade att rätta sig efter. Medan bröderna kunde gå hem till sina kompisar efter skolan eller spela fotboll på gården fick hon sitta på balkongen och titta på. Skolan och hemmet var nu de enda platser som var tillåtna. Fritidsaktiviteter var inte att tänka på, och i skolan togs hon på pappans begäran ur simundervisningen.

Idag kan man säga att både Elaf Ali och hennes pappa på olika sätt frigjort sig från detta tankesätt. Från att ha sett det som sin självklara uppgift att övervaka och styra sin dotters klädsel, umgänge och uppförande, har fadern nu ändrat synsätt och står bakom sin dotter. Denna utveckling skildras i boken, där Elaf Alis egen berättelse varvas med hedersrelaterade faktaavsnitt och intervjuer med hennes föräldrar.

Hur kan samhället bli bättre på att upptäcka och stötta barn och unga som utsätts för hedersförtryck

– Det finns mycket som kan göras. Man behöver utbilda sig mer om ämnet, och hjälpa föräldrarna tidigt genom att bjuda in dem till det svenska samhället så att de känner sig delaktiga och kan släppa de gamla värderingarna.
Vilken typ av stöd hade du själv haft nytta av under din uppväxt?

– Den här frågan är komplex och varje situation är unik. Det som hade hjälpt mig, hjälper inte nödvändigtvis en annan utsatt. Men jag tror personligen på att det behövs mer kunskap i samhället. När jag pluggade pratade vi inte om heder en enda gång, varken på grund- eller gymnasieskolan. Jag hade behövt lärare, rektorer, kuratorer, poliser, socionomer, advokater utbildade inom hedersrelaterat våld. Då är steget mindre till att våga be om hjälp.

Källa: www.kvalitetsmassan.se