”Hemlösheten är en fråga för regeringen”

I en debattartikel publicerad i SvD den 30 november skriver Åsa Paborn, Sveriges Stadsmissioner, ett upprop angående den stora hemlösheten som biter sig fast i Sverige och att regeringen inte kan fortsätta att gömma sig bakom kommunerna i kampen mot hemlöshet.

”Hemlösheten biter sig fast i Sverige. Ett tungt skäl är att stöd till människor som befinner sig i eller riskerar hemlöshet i Sverige har lämnats till kommunerna att lösa. Det är en grannlaga uppgift som landets 290 kommuner inte går i land med.

I Sveriges Stadsmissioners senaste hemlöshetsrapport granskas kommunernas arbete för att minska och förebygga hemlöshet. Resultatet visar på stora skillnader och på ett tydligt behov av ökat statligt ansvarstagande. Kommunerna räcker inte till trots goda intentioner och ofta höga ambitioner, vilket resulterar i att det är helt avgörande vilken kommun individen befinner sig i för att få tillgång till rätt stöd. Så ska det inte vara i Sverige. Möjligheten att få stöd ska vara jämlik. För att kommunerna ska kunna motverka hemlöshet på ett framgångsrikt sätt krävs att politiken agerar nu. Regeringen kan inte fortsätta gömma sig bakom kommunerna.

Under hösten har Stadsmissionen granskat hur arbetet mot hemlöshet bedrivs i kommunerna. Vi har gått igenom vad kommuner erbjuder människor som lever i eller riskerar hemlöshet. Där ryms allt från akuta boendelösningar och kommunala kontrakt i allmännyttan till hur man arbetar enligt modellen Bostad Först. 17 kommuner ingår i granskningen – från Malmö till Luleå. Vi har granskat både kommuner där Stadsmissionen bedriver verksamhet och kommuner där Stadsmissionen saknas. Vi har talat med förvaltningar, granskat politiska beslut och samlat in varje Stadsmissions bedömning av läget.

Vi kan därför slå fast att kommunernas arbete spretar. Hos många saknas rätt verktyg för att minska hemlösheten. Det saknas en röd tråd. Insatser görs, men de räcker sällan till. Detta gäller inte minst arbetet mot den strukturella hemlösheten som fortsätter att öka. Det kan till exempel handla om den nyskilda föräldern som inte får tag i en bostad på ordinarie bostadsmarknad eller unga vuxna som inte har råd att flytta hemifrån.

Vi ser fyra problemområden som måste lösas om människor i hemlöshet ska få det stöd de behöver i kommunerna:

• Det saknas ofta långsiktiga satsningar mot strukturell hemlöshet i kommunerna – generös tillämpning av insatser blandas med allt högre trösklar för stöd.
• Det saknas ofta kunskap om hur hemlösheten ser ut i den egna kommunen – de kommuner som mäter hemlösheten gör det ofta utan att följa Socialstyrelsens metod, samtidigt som de flesta inte mäter alls.
• Det saknas effektiva modeller för samverkan med allmännyttan, andra fastighetsägare och den icke-vinstdrivna idéburna sektorn, både för att förebygga hemlöshet och hitta bostadslösningar för den som hamnat i hemlöshet.
• Bostad Först är en framgångsrik modell för att minska hemlösheten, men för att nå framgång krävs det att den används fullt ut vilket många kommuner inte gör.

Vi uppmanar nu den nya regeringen att i bred samverkan komma överens om nationell hemlöshetsstrategi som ligger i budget, för att lösa en av vår tids största utmaningar. Den nationella strategin behöver ge aktivt stöd till kommunerna i arbetet mot hemlöshet så att varje kommun får rätt förutsättningar för att exempelvis implementera Bostad Först, att de ser över hur reglerna i den egna allmännyttan fungerar och sänker trösklarna för att inte utestänga människor som har försörjningsstöd.

En nyckelingrediens i en kommande nationell hemlöshetsstrategi bör vara att öka kunskapen, bedriva forskning och sprida Bostad Först-modellen. Denna modell innebär att bostad ses som en mänsklig rättighet och en förutsättning för att kunna lösa andra problem som psykisk ohälsa, arbetslöshet, beroende och sociala relationer. Ge kommunerna rätt förutsättningar för detta.

Vi menar att en nationell hemlöshetsstrategi behöver vara bostadsledd, det vill säga med fokus på att säkerställa bostad för människor oavsett situation. Ett sätt är att ta fram en svensk modell för sociala bostäder där kommuner, fastighetsägare, byggbolag och organisationer i civilsamhället samverkar för att möta behoven. Där kommunerna ges utrymme att främja idéburna bostadsaktörer för att tillsammans skapa innovativa och socialt hållbara boendelösningar.

Kampen mot hemlöshet måste bygga på nationella lösningar som ger kommunerna stöd och verktyg för att på riktigt lyckas. Bara så kan alla som lever i eller riskerar hemlöshet få en väg till ett tryggt eget boende. Nu återstår för regering och riksdag att leva upp till det.”

Åsa Paborn – talesperson hemlöshet Sveriges Stadsmissioner, direktor Stockholms Stadsmission

Källa: www.svd.se