Nedan kommer en text, i huvudsak förkortad från en intervju i SvD i augusti 2022.
Jacques Mwepu är människorättskämpen som lyckades ta sig från ett flyktingläger i Afrika till Sverige – och så småningom blev chef på Sveriges största högriskfängelse. Personliga erfarenheter som han har nytta av, varje dag:
– Oavsett vad som händer här på Kumla så vet jag att det kunde ha varit värre. För jag har varit med om det… det som varit värre, säger Jacques Mwepu.
Kumlaanstalten kantad av höga gula murar, bakom vilka Sveriges mest resurskrävande brottslingar avtjänar sina straff. Man kan också kalla dem de farligaste. Dömda från fyra års fängelse upp till livstid. Oftast för grova vålds- eller narkotikabrott.
– Jag säger hellre att här sitter personer som utan rätt hantering kan utgöra risker, säger Jacques.
Ute i samhället går debattens vågor höga kring vad som behövs för att hindra den ökande kriminaliteten och det våld som följer i dess spår. Inne på Kumlaanstalten råder en annan verklighet; platsbrist och överbeläggningar. 432 dömda kan man ta emot, i dag är man uppe i 517. Flera måste dela cell, men även utrymmet i matsalar och övriga lokaler krymper.
– Jag delar uppfattningen att utdömda fängelsestraff ska verkställas omedelbart – men någonstans måste dessa personer placeras. En effektiv polis och en effektiv åklagarmyndighet skapar fler intagna, säger Jacques.
Ett överfyllt fängelse skapar problem, incidenter. Men de är fortfarande på hanterbar nivå, enligt anstaltschefen. Värre är vad den nya formen av gängkriminalitet för med sig till anstalterna.
– Vi får intagna som jobbar mer som företagsledare än som kriminella. De har kontakter, nätverk, och de tjänar mycket pengar. Att bryta den livsstilen kräver lika lång tid som det tar att bygga upp en kriminell karriär, forsätter han.
Risken att de fortsätter begå brott medan de sitter inne ökar också, vilket ställer högre krav på kriminalvården.
– Vi måste vara lika robusta och smarta i våra insatser. Den andra dimensionen är deras negativa påverkan på yngre intagna, som ser dem som förebilder i brist på andra framtidsalternativ. I deras värld betyder det att de efter avtjänat straff kan starta en ännu mer framgångsrik kriminell karriär: Jag har suttit på Kumla, jag är stor och stark, förklarar Jacques.
Svaret på problemet är ”dynamisk säkerhet”. Vilket handlar om att splittra grupper som inte kommer överens, eller som kommer alltför väl överens och börjar planera brott eller trakassera personal. Flytta intagna till andra avdelningar. Dra in förmåner som permissioner och besök.
– Hårdare straff tror jag har marginell effekt, se på USA där brottsligheten inte minskat. Jag tror mer på tvingande behandling: det här har du gjort, det här är du dömd för. Du kostar samhället en massa pengar, du är hos oss och ska delta i de behandlingar som vi bestämmer. Punkt.
Kunskaperna kring framgångsrik kriminalvård har vi enligt Jacques Mwepu: vi vet att vi måste ingripa tidigt när det är uppenbart att en ung människas liv kan gå snett. Själv tror han på en fokusering på familjer i utsatta områden.
– Det är där vi måste börja. Med att stötta mammorna som ropar på hjälp. Det är alltid en kvinna som ringer. Oftast en mamma eller en syster. Alltid en kvinna. Aldrig en man, säger han.
Brottsstatistiken är dyster, inte minst för i år. Jacques Mwepu håller ändå fast vid hoppet.
– Det finns inget alternativ. Nu står vi inför ett val där en fjärdedel av förstagångsväljarna har utländskt påbrå. En eller båda föräldrarna är utlandsfödda. Detta måste vi fånga upp. Vi kan inte dölja att det finns en viss representation av den här gruppen bakom våra murar. Här har vi ett program där de lär sig vad demokrati innebär. Det måste ske mycket tidigare, fortsätter Jacques.
I sitt sommarprogram tog han lyssnarna bakom Kumlas murar och berättade om det dagliga arbetet. Men berättade också om sig själv, sin egen väg i livet. Han är killen som en gång tänkte bli präst i sitt gamla hemland men bytte yrkesbana och började läsa juridik. Samtidigt som han var politiskt aktiv, höjde rösten för människors rättigheter, i strid mot president Mobutus diktatur. Det slutade med att han hamnade i ett flyktingläger i södra Zambia, varifrån han lyckades fly.
– Det var en resa där vad som helst kunde hända. Jag undrar om de som har synpunkter på svensk invandring förstår hur det är att ena dagen ha ett liv som man känner till – och andra dagen befinna sig i total ovisshet, berättar han vidare.
Att fransktalande Jacques Mwepu hamnade just i Sverige – utan att kunna svenska eller ens engelska – berodde nog mest på att han hört talas om Olof Palme. Namnet stod för humanism och demokrati. Väl här började han så småningom läsa vid universitetet och bestämde sig för att bli lärare i franska. Sommarjobbet på Hällbyanstalten utanför Eskilstuna 1998 kom emellan och blev satsbrädan till hans karriär inom svensk kriminalvård.
– Varje dag känner jag tacksamhet över att vara här och leva det jag betraktar som ett lyckat liv. Och jag känner glädje över mitt arbete, eftersom jag känner att jag gör nytta tillsammans med mina engagerade medarbetare. Hopp känner jag också – våra intagna kan förändra sina liv. 70 procent av våra klienter återfaller inte i brottslighet. Vårt jobb här är att skapa motivation och se till att den växer, förklarar han vidare.
Bland de 22 chefer som styr över anstaltens 500 anställda finns lika många kvinnor som män. Jacques Mwepu har medvetet arbetat för en jämn könsfördelning – och för att samla medarbetare som delar värdegrund:
– För att behandlingsarbetet ska fungera måste vi behandla de intagna med värdighet. Värna om deras integritet. Jag tror inte på ”hårdare tag” på grund av åren som jag jobbade utomlands och såg de mest vidriga fängelseförhållanden. Jag har också vuxit upp i ett land utan rättsstatsprinciper, jag vet vad som händer när djungelns lag får råda. Därför är jag stolt över att tillhöra en human kriminalvård, fortsätter han.
Han har ett arbete som han brinner för – och som i hög grad bidragit till hans integrering i det svenska samhället. Redan vid en av hans första anställningar inom kriminalvården blev hans ledaregenskaper uppmärksammade. Och uppskattade. Jacques Mwepu är idag en betydelsefull person i Sveriges kamp mot den tunga kriminaliteten.
Källa: Karin Thunberg, SvD.
www.svd.se
Massmedias fokus på kriminella HVB är viktig och inget jag vill förminska, säger Elisabet Strid Ege, vd på Egehem. Men, fortsätter hon, vi är så många fler HVB-hem som faktiskt är väldigt viktiga för våra klienter och vi räddar liv. Läs mer
Individanpassade arbetssätt är en av nycklarna till att Mo Gård har lyckats med flera långsiktiga placeringar. Sara är boendesamordnare inom LSS i en liten kommun och kom i kontakt med Mo Gård för ungefär två år sedan när de hade en brukare som behövde flytta till en ny gruppbostad. Läs mer