Lotta Borg Skoglund om: Den sårbara hjärnan

Löper barn och unga med ADHD större risk att hamna i drogberoende? Ja, säger Lotta Borg Skoglund, överläkare i psykiatri, som forskar på samsjuklighet mellan ADHD och beroende. Diagnosen är bara en av flera riskfaktorer, miljö, tidig exponering för droger och ärftlighet är andra faktorer, och vi måste ta tag i alla delar för att hjälpa dessa unga. Men först måste vi förstå den sårbara hjärnan.

Lotta Borg Skoglund är överläkare i psykiatri och specialiserad inom utredning och behandling av bland annat ADHD och autismspektrumproblematik. Hon är också forskare vid Karolinska Institutet kring samsjuklighet mellan ADHD och beroende med fokus på miljömässiga och ärftliga riskfaktorer.

Hon menar att om vi ska kunna hjälpa barn och unga och förhindra att de utvecklar en beroendesjukdom måste vi förstå hur hjärnan fungerar. Vi måste förstå hur centralt vårt dopaminsystem är och vad som händer när det är obalans i detta system. Och vad som händer i dopaminsystemet när vi tar droger.

– Vår hjärna är inte skapad för att hantera den nivå av dopamin som frisätts när vi tar droger. Vi har fått ett dopaminsystem, ett belöningssystem, för att hjärnan ska kunna hjälpa oss att välja rätt, välja det som är bra för oss som individer och som art, förklarar Lotta.

Vårt belöningssystem ska styra oss mot aktiviteter som är bra för oss, som att äta, sova, träna och ha sex. Det handlar om vår överlevnad. När vi utför aktiviteter som är bra för oss så frisätts dopamin. Hjärnan lugnar ner sig,  vi mår bra och vill fortsätta att göra bra saker.

– Det handlar om att vi i grunden inte ska svälta ihjäl, vara starka och snabba nog för att kunna springa iväg från hotande faror och för att vi ska föröka oss. Allt det här är väldigt naturligt, fortsätter hon.

Det problematiska uppstår när vi försöker ta en genväg för att uppnå det välbefinnande som dopaminet ger. Genvägar som frisätter så enormt mycket mer dopamin än de naturliga belöningarna. Hon talar om alkohol, droger men även om spel som skapar spänning.

– Belöningssystemet blir kidnappat och lär in fel saker. Och det här gäller alla, det är viktigt att förstå det, att alla kan drabbas, säger Lotta.

 

Skillnaden är våra olika sårbarheter. En person med ADHD har en annan typ av dopaminsystem och en annan typ av frisättning. Ett känsligare system som är i obalans.

– Hypotesen är att personer med ADHD har för låga dopaminnivåer i grundläget. Vilket gör att man söker sig till miljöer där dopamin enkelt frisätts, berättar Lotta vidare.

En annan skillnad i sårbarheten hos personer med ADHD är att när man väl får ett dopaminpåslag så reagerar man starkare på det, effekten blir kraftigare. Så utöver att man kanske kämpar med låga nivåer av dopamin blir påslaget kraftigare. Två delar som gör dessa personer mycket känsligare.

– Känsligheten för när dopamin frisätts påverkar även de naturliga frisättarna, det är inte ovanligt att personer med ADHD har svårt att reglera hunger och mättnad och kan fastna i olika former av missbruk kring mat, berättar Lotta vidare.

När man gång på gång söker genvägar genom starka dopaminfrisättare som alkohol och droger blir systemet resistent. Man får inte längre samma effekt, hjärnan har utvecklat en tolerans – och ett beroende.

 

– Allvarlig beroendesjukdom grundläggs ju tidigare man kommer i kontakt med droger. Vi vet att barn i utsatta miljöer också utsätts för att testa droger tidigare, säger Lotta.

När det gäller kopplingen mellan psykiatriska diagnoser, en miljömässig utsatthet och utvecklandet av beroendesjukdomar så är den tydlig, men till det kopplar Lotta även den medfödda ärftligheten.

– Beroende är till viss del även ärftligt, så har man en förälder med en beroendesjukdom är det ännu en riskfaktor, förklarar Lotta.

Hon menar att ju fler riskfaktorer en individ har, desto större är risken för att personen ska utveckla ett beroende. Har man både en miljömässig, en psykiatrisk och en ärftlig utsatthet är den sammantagna risken stor.

– Enkelt kan man säga, och det gäller för alla, att ju senare debuten sker desto bättre, desto lägre är riskerna, fortsätter hon.

Varje vecka, månad eller år som en person kan skjuta på både en debut och ett riskbruk, är gynnsamt för hur bra man ska kunna ta till sig en behandling och hur bra man kan komma ur ett beroende.

 

Att leva ett liv med obalans i sitt belöningssystem är svårt. Det är ett tufft liv som kräver att man är väldigt försiktig med sig själv. Att hjälpa och stötta en person med dessa problem kräver en omfattande insats.

– Det handlar om ett helt behandlingspaket med både medicinering, övningar men främst med kunskap om sin egen sårbarhet, förklarar Lotta.

När det gäller yngre barn så handlar det också om föräldrastöd och stöd i skolan. Lotta menar också att insatsen ska sättas in så tidigt som möjligt.

– Medicinerna sätts in för att modulera belöningssystemet vilket leder till att man blir mindre impulsiv, man hinner tänka efter lite innan man reagerar och man känner sig lite mindre trött och rastlös, berättar Lotta.

 

När Lotta föreläser för människor som i sin profession kommer i kontakt med personer med ADHD eller diagnoser inom autismspektrat, så vill hon trycka på hur viktigt det är att vi förstår samsjukligheten mellan diagnoser, miljö, arv och utvecklandet av beroenden.

– Det är mer en regel än ett undantag att det gäller och varje person måste få hjälp med alla delar samtidigt. Vi kan inte gå in och bara försöka förändra en del och hoppas att de andra delarna löser sig, säger Lotta.

Allt hänger ihop. Medicinerna är bra, men är inte den enda lösningen. Vi måste se de ungas situation i stort för att kunna hjälpa dem. Det gäller för individen att förstå hur den egna hjärna fungerar eller för en förälder att förstå hur deras barns hjärna fungerar. Det handlar om en sårbar hjärna som måste skyddas.

– Det handlar om att hitta strategier och ju tidigare man gör det, desto bättre. Har man debuterat tidigt med alkohol och droger så krävs tidiga insatser. Innan man har hunnit utveckla en massa samsjuklighet, fortsätter hon.

Lotta menar att generellt har de unga inte svårt att ta till sig information och kunskap om hur deras hjärnor fungerar. Problemet är att vi tror att de unga inte är intresserade eller skulle kunna förstå den komplexa hjärnan.

– Men inget kan vara mer fel, enligt min erfarenhet. Jag tycker snarare att unga är väldigt intresserade om vi bara ger dem förtroendet. Om man inte har rätt förklaringsmodell, inte får rätt diagnos, blir det väldigt svårt att ta ansvar för sin egen hälsa, säger Lotta. 

Hon tycker också att det är väldigt riskabelt när vi inte är tydliga med vilka problem dessa diagnoser kan föra med sig. Hur mycket högre riskerna är för att utveckla olika beroendesjukdomar.

– Jag brukar säga att ADHD är en väldigt allvarlig diagnos med en mycket god prognos. Får man rätt diagnos, får man rätt stöd och insatser så går det väldigt bra. Men utan detta så blir livet ofta väldigt svårt, säger Lotta vidare.

 

Tidiga diagnoser och tidiga insatser är verktygen som kan förändra unga människors liv. Vi ska inte vara rädda för att vi ”stämplar” barn när vi ger dem svåra diagnoser.

– Det är inte diagnoserna i sig som är stämplande. Det är beteendena som är stämplande. Beteenden och svårigheter som dessa barn har gör att de känner sig annorlunda, att de inte förmår att uppträda som alla förväntar sig. Det är stämplande för individen, säger Lotta med eftertryck.

Hon menar att det är viktigt för barn och unga att de får en korrekt förklaring till hur deras hjärnor fungerar så de inte går omkring och känner sig misslyckade och dumma.

– När man förstår vilka svårigheter man har så kan man börja jobba med dem och få hjälp med dem, fortsätter Lotta.

Psykisk hälsa handlar om att må bra. För att må bra behöver man få rätt verktyg för att förstå sig själv och sina egna känslor. Verktyg för att kunna kontrollera sina beteenden och bygga meningsfulla relationer.

– Mycket av det som finns i ADHD-diagnosen är ett hot mot detta. Man har svårare att kontrollera sina känslor och sina beteenden, man är impulsiv och rastlös. Och har därför svårare att etablera och behålla meningsfulla relationer, förklarar hon vidare.

En ADHD-diagnos utan rätt stöd och hjälp är ett hot mot psykisk hälsa. Där måste vi lägga mycket fokus om vi ska kunna hjälpa dessa barn och unga. Självförståelsen är en central del för att kunna nå ett liv med god psykisk hälsa, en viktig del i verktygslådan av insatser.

– Självförståelsen är något man kan ta mer och mer ansvar för ju äldre man blir. För små barn är det de vuxna som ska se till att barnen har rätt förutsättningar, säger Lotta.

 

Kunskapen om vad en ADHD-diagnos innebär, vilka svårigheter och risker den medför har vi, men Lotta menar att den fortfarande är ojämnt spridd, den finns inte alltid självklart där den ska finnas.

– Det finns fortfarande en hel del missförstånd om vad diagnosen innebär, så vi kan absolut inte luta oss tillbaka och tänka att nu har alla fattat. Det finns eldsjälar på detta område, men vi kan inte förlita oss på dem, vi måste få ut kunskapen till alla, avslutar hon.